Rasstandard för Tibetansk Spaniel

 

FCI-nummer 231
Originalstandard 1987-06-24 FCI-Standard 1998-05-11; engelska
SKKs Standardkommitté 2003-10-08 FCI-Klassifikation Grupp 9, Sektion 5

 

Ursprung / hemland

Tibet / Storbritannien

 

Användningsområde

Sällskapshund

 

Bakgrund / ändamål

Tibetansk spaniel är en av de hundraser, som räknar Tibet som sitt ursprungsland. Rasen har månghundraåriga traditioner där. Det var främst i klostren den levde. Förutom att vara en ytterst vaksam väktare på klostermurarna, fungerade den som munkarnas sällskap. Hundarna hade också ett religiöst/mytologiskt symbolvärde. Tibetansk spaniel är den tibetanska hundras som senast kommit till Europa.

 

Helhetsintryck

Tibetansk spaniel är en liten, aktiv och alert hund. Helheten skall ge ett välbalanserat intryck. Kroppens längd skall något överstiga mankhöjden.

 

Uppförande/karaktär

Till temperamentet är den vaken och tillgiven men självständig. Den är glad och självmedveten, mycket intelligent, men avståndstagande mot främlingar.

 

Huvud

Huvudet skall vara litet i proportion till kroppen och bäras stolt. Det skall vara maskulint hos hanhundar, men inte grovt.

 

Skallparti

Skallen skall vara lätt välvd, av måttlig bredd och längd.

 

Stop

Stopet skall inte vara djupt, men markerat.

 

Nostryffel

Nostryffeln skall helst vara svart.

 

Nosparti

Nospartiet skall vara medellångt, trubbigt med fylliga överläppar och utan rynkor. Hakan skall vara lagom djup och bred.

 

Käkar/Tänder

Lätt underbett. Tänderna skall vara jämnt placerade och underkäken skall vara bred mellan hörntänderna. Komplett bett är önskvärt. Tänder och tunga får inte synas när munnen är stängd.

 

Ögon

Ögonen skall vara mörkbruna, medelstora, ovala, klara och uttrycksfulla. De skall sitta tämligen brett isär men vara framåtriktade. Ögonkanterna skall vara svarta.

 

Öron

Öronen skall vara tämligen högt ansatta, medelstora och hängande. Hos den vuxna hunden skall öronen ha rikligt behäng. Det är önskvärt att öronen lyfts något från skallinjen, men de får inte vara för lätta. Det är otypiskt med lågt ansatta, stora eller tunga öron.

 

Hals

Halsen skall vara måttligt kort, stark och väl ansatt i skulderpartiet. Den skall vara täckt av en man eller ”schal” av längre hår, mer markerad hos hanhundar än hos tikar.

 

Kropp

Kroppslängden, från manke till svansrot, skall vara något större än mankhöjden.

 

Rygglinje

Rygglinjen skall vara plan.

 

Bröstkorg

Bröstkorgen skall ha väl välvda revben.

 

Svans

Svansen skall vara högt ansatt, ha riklig plym och i rörelse bäras i en stolt båge över ryggen. Stående får hunden bära svansen hängande.

 

Extremiteter

 

Framställ:

Benstommen skall vara måttligt grov.

 

Skulderblad

Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och fasta.

 

Underarm

Underarmarna skall vara lätt böjda.

 

Framtassar

Hartassar som skall vara små och nätta med fransar mellan tårna. Fransarna är ofta längre än tassen. Rund s k kattass är inte önskvärd.

 

Bakställ:

Bakbenen skall vara välkonstruerade och kraftiga.

 

Knäled

Knälederna skall vara måttligt vinklade.

 

Has

Haslederna skall vara lågt ansatta och bakifrån sett parallella.

 

Baktassar

Hartassar som skall vara små och nätta med fransar mellan tårna. Fransarna är ofta längre än tassen. Rund s k kattass är inte önskvärd.

 

Rörelser

Rörelserna skall vara raska, fria, aktiva och parallella.

 

Päls

 

Pälsstruktur

Täckhåret skall vara silkeslent, slätt i ansiktet och på framsidan av benen, medellångt på kroppen, men tämligen åtliggande. Underullen skall vara fin och tät. Öronen och frambenens baksidor skall vara väl befransade. Svansen och lårens baksidor skall ha riklig, längre päls. Rasen får inte vara överpälsad. Tikar tenderar att ha mindre päls och kortare man än hanhundar.

 

Färg

Alla färger och blandningar av färger är tillåtna.

 

Storlek/vikt

 

Mankhöjd

Ca 25 cm.

 

Vikt

Ca 4-7 kg.

 

Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

 

Nota bene

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

 

Testiklar

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.